Läs hela intervjun här:
Agnes Mellstrand förklarar psykiatri för icke-psykiatriker | Mind
Agnes Mellstrand förklarar psykiatri för icke-psykiatriker
Fotograf: Marcus Gustafsson
När är ångest en ”normal” stressreaktion och när är det ett symtom på ett psykiatriskt tillstånd? Hur hanterar du en ansträngd arbetssituation och hur bemöter du andra och dig själv på ett hållbart sätt? Psykologen Agnes Mellstrand har nyligen gett ut boken Psykiatri för icke-psykiatriker som vänder sig till alla som i sitt jobb eller i sin vardag möter människor med ett psykiskt lidande. Minds Hanna Kihlander träffade Agnes för en intervju.
Vilken bra bok du skrivit! Varför ville du skriva den?
Tack, det betyder mycket. Jag har i många år haft en kurs med samma namn och träffat deltagare som ofta är de som har de svåraste samtalen ute i samhället – på ett mer origgat sätt, det vill säga utan det inramade och uppstyrda upplägget som jag som psykolog har. Det var bland annat de som jag tänkte var läsarna till Psykiatri för icke-psykiatriker.
Jag ville skriva en bok där jag delar med mig av förhållningssätt, modeller och humanistiska perspektiv som många kan ha nytta av i sitt bemötande. Jag ville skriva den för att motverka det undvikande som ofta präglas i kontakten med människor som har ett psykiskt lidande eller ett annat sätt att fungera på. Det här är en bok som bjuder in till reflektion och som ger kunskap som tryggar i bemötandet med människor som har det svårt.
Du har uttryckt att bemötande alltid intresserat dig. På vilket sätt?
Bemötandet är A och O i nästan alla mellanmänskliga relationer. Särskilt där den ena är hjälpsökande och den andre är hjälpare. En person som är skicklig på metod, men som suger på att ge ett mänskligt, varmt bemötande kommer inte att nå hela vägen i sitt hjälpande. De flesta av oss kan nog relatera till att ha fått ett så tråkigt bemötande av någon, vars hjälp vi behövt, och som har fått oss att kännas oss små och till besvär.
Även när vi kämpar för att hjälpa en närstående kan vi ha erfarenhet av att bli bemötta som jobbiga och besvärliga. Maktlöshets-känslorna som uppstår kan vara avgrundstunga. Sen kommer det någon som ger det där bemötandet som är stärkande, ett tryggt och handfast bemötande, inte tycka synd om-lullet, utan det där hjälpsamma bemötandet som ger en kraft. Jag vill gärna påminna om hur avgörande ett schysst och respektfullt möte kan vara.
Jag gillar att du reder ut och förklarar olika begrepp i boken. Allt ifrån vad en kris är, till vad autismspektrum-tillstånd innebär. Sker det ofta missuppfattningar med begrepp överlag?
Absolut. Det är en djungel av begrepp som kan leda till olika missförstånd. Det finns många titlar där ute som förvirrar. Jag tyckte därför att det kunde vara bra att reda ut vissa begrepp. Som psykolog kan jag exempelvis inte skriva ut mediciner eller sjukintyg, men det händer att jag får frågan. Sen finns det en massa oskyddade titlar där ute som bidrar till förvirringen. Bland annat träffar jag många som säger att de varit hos en psykolog tidigare, men det visar sig senare inte stämma. Så det är hjälpsamt och vägledande, tror jag, att ha en del koll på vissa begrepp. I synnerhet alla förkortningar och bokstavskombinationer vi har att göra med!
Du håller också utbildningar i stresshantering och hållbart arbetsliv. Då använder du begreppet ”psykologisk trygghet”. Vad innebär det och varför är det viktigt?
Ja, jag tar upp psykologisk trygghet i nästan alla sammanhang numera. Det innebär att vi i ett tryggt arbetsklimat samarbetar bättre, blir mer benägna att anta utmaningar och svåra samtal, lära oss av misstag, be om hjälp och bemöta varandra med respekt. Om vi i vårt yrkesliv ska våga hålla i de svåra samtalen och jobba med komplicerade ärenden behöver vi känna att vi har stöd från kollegor och chefer. Våra kunder, klienter, patienter, deltagare eller vilka det nu är, känner direkt av stämningen och tryggheten på våra arbetsplatser och hur vi pratar med varandra. Det påverkar.
I din bok beskriver du också vad en diagnos är och varför man använder sig av sådana. Vad kan vara fördelen och nackdelen med att få en diagnos?
Fördelarna kan vara många. Bland annat kan diagnosen vara en hjälpsam beskrivningsmodell. Den betyder också att jag inte är ensam om mina problem och symtom – den kan få en normaliserande effekt. Förhoppningsvis ska diagnosen också vägleda till vad jag behöver för insatser. Många upplever en lättnad när de får förståelse för sin problematik och tar del av psykoedukation (kunskap om ett psykiatriskt tillstånd) om sin diagnos.
Nackdelarna kan vara att diagnosen i sig inte säger särskilt mycket om de miljöfaktorer som problemen och symtomen uppstår i. Det händer ibland att personen får sin diagnos utan att så mycket mer händer. Det kan finnas ett gap här: en leverans av diagnos, men ett stort frågetecken kring vad som händer efter att man har fått den. Likaså kan vissa diagnoser fortfarande väcka fördomar och förutfattade meningar.
Vi är unika som individer. Men vi kan påverkas på ett liknande sätt när det kommer till symtom – och det förenar oss. Det är något vackert med mänskligheten, tycker jag. Detta att vi lider på ett liknande sätt.
Läs mer om Agnes Mellstrands bok hos förlaget!
En intervju av: Hanna Kihlander
#mind #psykiatriförickepsykiatriker #agnesmellstrand #psykologi #psykiatri #samtal #bemötande #dignity #psykiatri #kunskap #kompetens #utbildning #hållbartarbetsliv
